Hot
Min rastplats, min återhämtning har blivit hotad! Jag har varit väldigt slug och haft ett finger med i sonens val av fritidsaktivitet. Kanske låter egotrippat men jag vill att vi båda trivs och känner en längtan och glädje inför att åka och inte stå i regnet eller frysa utomhus eller sitta i en alldeles för trång hall utan cafeteria.
De flesta barn gillar att leka i vatten. Så jag föreslog simhopp vilket sonen nappade på direkt.
Numera ser jag fram emot lördagsmorgnarna, åka till den varma simhoppshallen, köpa en kaffe och sätta mig på läktaren. Jag njuter av att sitta själv, inte prata med någon, dricka mitt kaffe tittandes på barnen (som applåderar och ger varandra beröm när de klarar ett hopp äntligen), tränarna och det blå vattnet. Känns som att jag rest eller flugit några hundra mil för att komma bort. Jag är endast 15 minuters bilväg hemifrån. En minisemester på en timme i simhoppshallen.
I morse sa sonen: "Jag vill inte åka på simhopp!"
Min frizon, min rastplats är hotad! Hoppas för Guds skull att det var en tillfällig svacka för sonen. Får nog återinföra fikastunden med den stora chokladbollen efteråt.
Det fantastiska i allt detta, det är att min lilla fisk är så fantastisk duktig och efter simhoppet idag var han glad som en lärka, så kanske det blir några minisemestrar till ;)
(Det låg en välförtjänt kanelbulle i bilen).
